Svensk ordbok 2009, webbversion

in`ställa sig verb inställde inställt, pres. inställer in|­ställ·er1an­lända för att stå till förfogande vanligen på an­modan från myndighet el. över­ordnad samh.vittnet skulle inställa sig i rätten kl. 3○äv. bildligtaktualiseras då inställer sig o­undvikligen frågan ...inställa sig (ngnstans)sedan 16132ofta lös förb., seställa in sig planera med tanke på ngt, ofta med bi­betydelse av förväntningar Nollvi hade inställt oss på en trevlig ut­flykt, men ty­värr blev det o­väderinställa sig på ngt/att+V/SATSsedan 1898Subst.:inställelse (till 1)