Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inställde inställt, pres. inställer
in|ställ·er1anlända för att stå till förfogande
vanligen på anmodan från myndighet el. överordnad
samh.vittnet skulle inställa sig i rätten kl. 3○äv. bildligtaktualiseras
då inställer sig oundvikligen frågan ...inställa sig (ngnstans)sedan 16132ofta lös förb., seställa in sig
planera med tanke på
ngt, ofta med bibetydelse av förväntningar
Nollvi hade inställt oss på en trevlig utflykt, men tyvärr blev det oväderinställa sig på ngt/att+V/SATSsedan 1898Subst.:inställelse (till 1)